Från utställning på Sundsvalls konstförening november 2021
Bilder görs för att de vill bli till.
Små järntavlor, ursprungligen tänkta som en triptyk, svällde ut till en hel dagbok. Funderingar kring tillvarons kvantmekaniska grunder och hur man gestaltar tidens natur blandades med iakttagelser av kråkors familjeliv och behovet av att bära hem mat.
För på något sätt hänger allt ihop.
Vi är som farkoster i tidens ström. Ensamma guppar vi fram, präglade av de omständigheter vi växt upp i, av gener, samhällsstrukturer, livserfarenheter och grupptillhörigheter men till syvende och sist som autonoma individer. Vi gör våra betraktelser och försöker navigera så gott vi kan.
Som konstnär speglar man sin samtid. Kanske inte det som sker på ytan utan snarare det som bubblar upp i underströmmarna.
Det som kräver konstens lite långsammare tempo att ta in.
